lördag 20 juni 2009
those kinds of things are better unspoken
Att ge mig själv till dig
Det var det modigaste jag någonsin gjort
Jag skulle inte tveka att göra om det
Kanske inte ikväll, trots att du är vackrast här
Kanske inte imorgon heller
Men någon annan dag ska jag det
Någon annan dag ska jag vara smart
Någon annan dag ska jag sluta leka med elden
Någon annan dag
Vi vet nog alla hu det känns dagen efter
Fredagsfyllor gör oss så nostalgiska
Spriten är nog en ursäkt vi alla behöver ibland
Man måste få göra dumdristiga saker
Ibland vill jag drunkna i Koskenkorva
Bokstavligt talat
Vill ha något som känns
Kanske bara dö
Varför dör vi till slut?
Kanske handlar det om ett accepterande
Att vi accepterar döden som något självklart och slutgiltigt
Tänk om det handlar om något så enkelt
Okej, det där kom jag inte på själv
Men ljudet som uppstår när djupa tankar kladdas ner på papper med havsblått bläck
Det är det vackraste jag någonsin hört
Jag brukar stå där
Glömma bort mig själv för ett tag
Bara andas
Regnet smattrar hänsynslöst mot mina ögonlock
En kärlekshistoria
Det var det modigaste jag någonsin gjort
Jag skulle inte tveka att göra om det
Kanske inte ikväll, trots att du är vackrast här
Kanske inte imorgon heller
Men någon annan dag ska jag det
Någon annan dag ska jag vara smart
Någon annan dag ska jag sluta leka med elden
Någon annan dag
Vi vet nog alla hu det känns dagen efter
Fredagsfyllor gör oss så nostalgiska
Spriten är nog en ursäkt vi alla behöver ibland
Man måste få göra dumdristiga saker
Ibland vill jag drunkna i Koskenkorva
Bokstavligt talat
Vill ha något som känns
Kanske bara dö
Varför dör vi till slut?
Kanske handlar det om ett accepterande
Att vi accepterar döden som något självklart och slutgiltigt
Tänk om det handlar om något så enkelt
Okej, det där kom jag inte på själv
Men ljudet som uppstår när djupa tankar kladdas ner på papper med havsblått bläck
Det är det vackraste jag någonsin hört
Jag brukar stå där
Glömma bort mig själv för ett tag
Bara andas
Regnet smattrar hänsynslöst mot mina ögonlock
En kärlekshistoria
söndag 31 maj 2009
fredag 22 maj 2009
Vad är poesi?
Det är fredag igen
Kan inte hjälpa att jag tänker på dig
Norrköping - fest varje helg
Så jävla trött på bedövande fyllor; ge mig något som känns
Hjulen på bussen snurrar fort, men inte tillräckligt
Jag önskar så hårt att du vore här
Ensam i en wannabe-storstad
Så trasig och lätt att genomskåda utan dig
Stanna
Gå inte
Rör mig, visa att du är du
När våra blickar möts så där förstående vill min själ bara ut
Den växer sig för stor för mig - precis som världen
Det är inte så att jag är kär i dig eller något
Den perioden har jag redan tagit mig igenom
Mina känslor för dig skrämmer mig lite
Men det är charmigt
Precis som sättet du matchar dina kläder ibland så att det skär sig
Att säga att du inte är underbar vore synd
Men du är så jävla mycket mer
We could conquer the world with our hands tied
Det vi har är unikt
Men det blir bara töntigt att försöka sätta ord till det
Därför skiter jag i det
Det är bara det att jag aldrig skulle klara mig utan dig
Vet inte riktigt om jag känt så förut
Allt detta springer förbi i mitt huvud på bråkdelen av en sekund
Du frågar vad det är - jag ler och säger ingenting
Det är fredag igen
Kan inte hjälpa att jag tänker på dig
Norrköping - fest varje helg
Så jävla trött på bedövande fyllor; ge mig något som känns
Hjulen på bussen snurrar fort, men inte tillräckligt
Jag önskar så hårt att du vore här
Ensam i en wannabe-storstad
Så trasig och lätt att genomskåda utan dig
Stanna
Gå inte
Rör mig, visa att du är du
När våra blickar möts så där förstående vill min själ bara ut
Den växer sig för stor för mig - precis som världen
Det är inte så att jag är kär i dig eller något
Den perioden har jag redan tagit mig igenom
Mina känslor för dig skrämmer mig lite
Men det är charmigt
Precis som sättet du matchar dina kläder ibland så att det skär sig
Att säga att du inte är underbar vore synd
Men du är så jävla mycket mer
We could conquer the world with our hands tied
Det vi har är unikt
Men det blir bara töntigt att försöka sätta ord till det
Därför skiter jag i det
Det är bara det att jag aldrig skulle klara mig utan dig
Vet inte riktigt om jag känt så förut
Allt detta springer förbi i mitt huvud på bråkdelen av en sekund
Du frågar vad det är - jag ler och säger ingenting
måndag 9 februari 2009
kristian föll spikrakt uppåt
Varför ska man blogga egentligen, när det inte finns något vettigt att skriva om? Det är fortfarande samma vita gamla dörr man går ut från sitt rum igenom på morgonen, samma trappa man går upp för till frukostbordet, samma sura mamma man möter och (det känns i alla fall som att) det är samma gamla mögliga macka man slänger i sig fort som fan innan man måste försöka fixa sitt alldagliga och vanligtvis helt omöjliga hår. Efter det går man till samma gamla busshållplats med samma tråkiga människor, samma trötthet och samma bitande kyla. "Inatt finns det ingen väg tillbaka", sjunger Håkan Hellström. Nähe, men vem fan vill tillbaka då?
Självklart är trygghet någonting som alla behöver, vi människor har blivit för bekväma för att våga ge oss in i de där små äventyren som man inte vet slutet på. Vi strävar ständigt efter perfektion, men vi förväntar oss också att den bara ska infinna sig. Varför är det så? Jag tror att det behöver hända något, så snart som möjligt. Jag vill ha förändring.
Jag älskar kärleken. Den är det enda jag inte vill förändra just nu, jag behöver inte ens tänka på det heller. Kärleken ändrar sig i sin egen takt, min tid är inte slagen än. Även om kärleken kan målas upp som ett gigantiskt roulette-spel på emotionell liv och död, så är den ändå alltid rätt. Tappar man känslorna för någon, så var den inte rätt person för dig längre. Tyvärr är kärleken också väldigt paradoxial, känslor kan vara väldigt svåra att tolka vid olika tillfällen. Vågar man tro på evig kärlek? Vem vet?
Jag tror att det viktiga är att leva kvar i nuet, att inte strukturera upp sitt liv och att sluta som inget mer än ett svart streck i något diagram på en smutsig whiteboard-tavla någonstans, som ändå snart rengörs och då är man inte längre där. Ständig förändring är ett måste för att inte mysa in sig i den allt för lockande tryggheten, man kan inte leva med riktlinjer som; "fasta rutiner och standardiserade metoder", eller "ordning och reda, pengar på fredag", det fungerar inte i det långa loppet. För vem är det som till slut blir lycklig; är det den överflödigt rike revisorn som kan skryta med sin nya Hugo Boss-kavaj som han nyss lagt en halv medelsvensson-lön på, eller är det killen som går där längs affärsgatan i centrum med sin urtvättade band-tröja, skitiga jeans och trasiga skor, som tar dagen som den kommer, låter vinden föra honom varhän den vill och gör det bästa av den situationen?
Jag tror att det är att hamna i oväntade situationer som är det bästa sättet att utvecklas som människa.
Länge ville jag bli den där revisorn. Länge skämdes jag över min medelklass-familj som inte hade lika mycket pengar som de andra rika barnen, men varför ska man bry sig? Man kan inte köpa lycka för pengar. Vart man hittar lyckan är självklart individuellt, men jag tror att i de flesta fall så finns den att hämta i kärleken. En väldigt bred kategori, alltså. Jag känner en väldigt stor kärlek för musiken, min flickvän, mina bästa vänner, livet självt och allt som hör där till, även allt det hemska. Utan det dåliga så skulle det inte kännas lika bra när det väl är bra. På håll kan man se ljuset implodera borta vid horisonten, när den känslokalla natten omsluter en med sina fuktiga händer. Då är det viktigt att komma ihåg att ingen natt är så lång, att den inte följs av en gryning.
Jag ska börja leva mitt liv på riktigt nu. Etthundra jävla procent ren kärlek. Kärlek till livet, kärlek till dig, dig, dig och till och med dig.
Mitt liv är kärlek - vad är ditt?
Kram
Självklart är trygghet någonting som alla behöver, vi människor har blivit för bekväma för att våga ge oss in i de där små äventyren som man inte vet slutet på. Vi strävar ständigt efter perfektion, men vi förväntar oss också att den bara ska infinna sig. Varför är det så? Jag tror att det behöver hända något, så snart som möjligt. Jag vill ha förändring.
Jag älskar kärleken. Den är det enda jag inte vill förändra just nu, jag behöver inte ens tänka på det heller. Kärleken ändrar sig i sin egen takt, min tid är inte slagen än. Även om kärleken kan målas upp som ett gigantiskt roulette-spel på emotionell liv och död, så är den ändå alltid rätt. Tappar man känslorna för någon, så var den inte rätt person för dig längre. Tyvärr är kärleken också väldigt paradoxial, känslor kan vara väldigt svåra att tolka vid olika tillfällen. Vågar man tro på evig kärlek? Vem vet?
Jag tror att det viktiga är att leva kvar i nuet, att inte strukturera upp sitt liv och att sluta som inget mer än ett svart streck i något diagram på en smutsig whiteboard-tavla någonstans, som ändå snart rengörs och då är man inte längre där. Ständig förändring är ett måste för att inte mysa in sig i den allt för lockande tryggheten, man kan inte leva med riktlinjer som; "fasta rutiner och standardiserade metoder", eller "ordning och reda, pengar på fredag", det fungerar inte i det långa loppet. För vem är det som till slut blir lycklig; är det den överflödigt rike revisorn som kan skryta med sin nya Hugo Boss-kavaj som han nyss lagt en halv medelsvensson-lön på, eller är det killen som går där längs affärsgatan i centrum med sin urtvättade band-tröja, skitiga jeans och trasiga skor, som tar dagen som den kommer, låter vinden föra honom varhän den vill och gör det bästa av den situationen?
Jag tror att det är att hamna i oväntade situationer som är det bästa sättet att utvecklas som människa.
Länge ville jag bli den där revisorn. Länge skämdes jag över min medelklass-familj som inte hade lika mycket pengar som de andra rika barnen, men varför ska man bry sig? Man kan inte köpa lycka för pengar. Vart man hittar lyckan är självklart individuellt, men jag tror att i de flesta fall så finns den att hämta i kärleken. En väldigt bred kategori, alltså. Jag känner en väldigt stor kärlek för musiken, min flickvän, mina bästa vänner, livet självt och allt som hör där till, även allt det hemska. Utan det dåliga så skulle det inte kännas lika bra när det väl är bra. På håll kan man se ljuset implodera borta vid horisonten, när den känslokalla natten omsluter en med sina fuktiga händer. Då är det viktigt att komma ihåg att ingen natt är så lång, att den inte följs av en gryning.
Jag ska börja leva mitt liv på riktigt nu. Etthundra jävla procent ren kärlek. Kärlek till livet, kärlek till dig, dig, dig och till och med dig.
Mitt liv är kärlek - vad är ditt?
Kram
lördag 31 januari 2009
lär dig kärleken i min piska
Gött med helg elleh!? Det har varit en grym helg. I fredags slutade vi skolan klockan 15.20, då åkte jag hem till Ida, hängde där ett tag, spelade Guitar Hero och Singstar med hennes syskon! Klockan tio förpassade jag mig vidare till Skärblacka, Räkan hade 17-årsfest! Det var skitmycket roligt folk där, diverse roliga killar och tjejer, även något fyllesvin någonstans. Jag sov hos min älskling på kvällen, jag älskar henne bara mer och mer för varje dag och varje kyss hon ger mig. Vi blev väckta halv tio, vi städade lite och fick besök! Jag kunde dock inte vara kvar så speciellt länge.
Jag skulle ju repa!
I'll be there, rep nr 2, kändes skitbra! Vi repade ca tre timmar, sen åkte jag på mysigt kalas med fika och grejer hos Alex, sedan åkte vi in till stan, mötte Razmus som var med Ebba på Skafferiet, mys där ett tag, men det blev inte långvarigt.
Vi drog till Linköping! Kristian Anttila, hade aldrig hört killen, men hur jävla bra som helst! Riktigt sjukt bra live! Vi gick en sjukt lång omväg till Skylten bara, annars var det lugnt. Jävla Jimmy... Väl där tog vi det lugnt, det tog i alla fall en och en halv timme innan förbandet kom på scen. Det var inte Little Marbles som utlovat, men det andra förbandet värmde upp bättre och fick igång publiken, de var helt okej. Vi träffade fett många fulla människor, någon som lånade ut en ring till mig, sa att vi var gifta, en annan som kallade oss snobbar för att vi inte hade urtvättade the clash-tröjor på oss. Hon var förövrigt asfull, lite småjobbig, men vad gör det om hundra år? Vi skrattade som fan i alla fall...
Kristian Anttila var som sagt skitbra, han och bandet fick igång publiken rejält, efter bara några låtar var i alla fall jag genomsvettig. Vi hoppade på som fan, vi hade vår egen lilla moshpit där vi stod, längst fram vid scenen och flörtade med basisten Petter, som senare under kvällen snodde Razmus sjal, han fick inte tillbaka den... Det var trångt, svettigt och framför allt helt sjukt varmt, men det var nästintill en fullbordad kväll med en helt underbar spelning.
Efter konserten tog vi pendeltåget till Norrköping igen, Linnéa, Malin och deras kompis gjorde oss sällskap en bit. Vi åt på McDonalds, sen åkte vi 113 för att döda lite tid, höll på att bli dödade själva. Vi kom överlevande ut ur bussen i alla fall, vi gick av vid resecentrum, frös halvt ihjäl, hoppade på bussen och kom helskinnade hem! Nu har vi fördrivit tiden med att lyssna på Farbror Rundgång och lite annat.
Kram
Kristian Anttila - Smutser
i hela mitt liv har jag väntat på livet
jag har drömt om att ha en riktig dröm
jag har sökt efter sanningen och svaren
blev mest klämd mellan bibeln och min porr
i hela mitt liv har jag väntat på livet
jag mest tog den roll som man mig gav
jag fick min plats i din smutsiga fitta
jag fuktade läpparna och kysste mig iväg
du sa: du vet vi väntar på ingenting
du vet, ingenting väntar på oss ...
har du hört, va - killen är cp
ohohoh - ohohoh
ta och dö, pang, killen är helt skev
det är mig dom kallar smutser
hey!
det är mig dom kallar smutser
i hela mitt liv har jag väntat på livet
jag har längtat efter någon att längta till
och jag var ung när jag fann gud på ett dansgolv
en stadig puls som hackade sig in
du sa: du vet, vi väntar på ingenting
du vet, ingenting väntar på oss
har du hört, va - killen är cp
ohohoh - ohohoh
värsta störd, ha, killen är helt skev
det är mig dom kallar smutser
mig dom kallar smutser
så har du mött något mer kittlande än mig?
här får du en tärning som gjorde dig till dig
har du hört, va - killen är cp
ohohoh - ohohoh
värsta störd, ha, killen är helt skev
jag är glad, men jag kallas smutser
det är mig dom kallar smutser ...
onsdag 28 januari 2009
när din hud i mörkret är det enda jag vill åt
När du ligger där, omsluten av sömnig värme
Jag kan inte hjälpa det, jag drunknar
I din närhet blir allting så svårt, men vem bryr sig om det
Du är ju i alla fall där
Jag brukar bara ligga där, betrakta dig med undrande ögon
Med varsamma smekningar erinrar jag dig om att jag är där
Försiktigt, du får inte vakna
Jag vill ha dig där föralltid
När du andas tungt och fort, jag brukar undra vad du drömmer
Med vem du är, vilka platser ni besöker
Jag brukar hoppas från djupet av mitt hjärta att du är min, även i drömmen
Men vad spelar det för roll
Jag ligger ju ändå bredvid
Om du skulle försöka gå, så skulle jag hindra dig
Du är min nu, jag vill inte släppa dig
Och jag vet att du inte ens själv vill gå
Innerst inne
Du talar om det för mig omedvetet
Med dina hårda kramar som ändå blir kärleksfullt mjuka i slutändan
Med ditt lockiga hår som är lika änglavackert som småtrassligt när du vaknar på morgonen
Med dina hårda hjärtslag som ekar i mitt huvud där jag ligger på ditt bröst
Med ditt ansiktsuttryck när du säger att du älskar mig
Med dina ögon när vi bråkar, jag ser bortom allt det arga och besvikna.
Du kommer alltid vara min
Du har alltid varit min
Du är min dröm, min framtid, min verklighet
Och jag älskar dig för den du är och för den du gör mig till
Och i ett leende har du mig fast, jag har alltid varit din.
Jag kan inte hjälpa det, jag drunknar
I din närhet blir allting så svårt, men vem bryr sig om det
Du är ju i alla fall där
Jag brukar bara ligga där, betrakta dig med undrande ögon
Med varsamma smekningar erinrar jag dig om att jag är där
Försiktigt, du får inte vakna
Jag vill ha dig där föralltid
När du andas tungt och fort, jag brukar undra vad du drömmer
Med vem du är, vilka platser ni besöker
Jag brukar hoppas från djupet av mitt hjärta att du är min, även i drömmen
Men vad spelar det för roll
Jag ligger ju ändå bredvid
Om du skulle försöka gå, så skulle jag hindra dig
Du är min nu, jag vill inte släppa dig
Och jag vet att du inte ens själv vill gå
Innerst inne
Du talar om det för mig omedvetet
Med dina hårda kramar som ändå blir kärleksfullt mjuka i slutändan
Med ditt lockiga hår som är lika änglavackert som småtrassligt när du vaknar på morgonen
Med dina hårda hjärtslag som ekar i mitt huvud där jag ligger på ditt bröst
Med ditt ansiktsuttryck när du säger att du älskar mig
Med dina ögon när vi bråkar, jag ser bortom allt det arga och besvikna.
Du kommer alltid vara min
Du har alltid varit min
Du är min dröm, min framtid, min verklighet
Och jag älskar dig för den du är och för den du gör mig till
Och i ett leende har du mig fast, jag har alltid varit din.
måndag 26 januari 2009
jag vill inte ens att du ska le
när jag säger att jag är ful
berätta för mig hur man bryter isen
Länge sedan jag skrev blogg nu, det har blivit tråkigt. Jag har ju så mycket bättre saker för mig i mitt liv än att skriva en ful emo-blogg. Jag börjar tycka att det känns konstigt att öppna sig över ett svart tangentbord och trycka in sina känslor på en tjock datorskärm. Att veta att människor läser det känns lika spännande som äcklande. Jag tror inte att lika många skulle blogga lika djupt och öppet om de verkligen förstod allvaret i det de gör, det känns inte lika nära när man inte öppnar sig öga mot öga med läsaren.
Snart ska vi välja gymnasier, valet ska vara inlämnat och klart om lite drygt två veckor. Hej ångest, hur mår du?
Jag kanske bloggar mer sedan, nu måste jag gå från datasalen, NO-lektionen är slut.
Kram
när jag säger att jag är ful
berätta för mig hur man bryter isen
Länge sedan jag skrev blogg nu, det har blivit tråkigt. Jag har ju så mycket bättre saker för mig i mitt liv än att skriva en ful emo-blogg. Jag börjar tycka att det känns konstigt att öppna sig över ett svart tangentbord och trycka in sina känslor på en tjock datorskärm. Att veta att människor läser det känns lika spännande som äcklande. Jag tror inte att lika många skulle blogga lika djupt och öppet om de verkligen förstod allvaret i det de gör, det känns inte lika nära när man inte öppnar sig öga mot öga med läsaren.
Snart ska vi välja gymnasier, valet ska vara inlämnat och klart om lite drygt två veckor. Hej ångest, hur mår du?
Jag kanske bloggar mer sedan, nu måste jag gå från datasalen, NO-lektionen är slut.
Kram
torsdag 15 januari 2009
dina hjärtslag
Jag älskar Emma. Alltså, verkligen så gör jag det. Hon är verkligen allt jag önskar mig och jag saknar henne varje sekund, speciellt när det är stjärnklar himmel. Jag hatar att hon går på internat just nu... I helgen har hon antagligen inte tid för mig, sen åker hon till fjällen och är borta en vecka, om vi inte ses i helgen så är nästa tillfälle typ nästa måndag som tidigast. Jag dör!
Kärleken är evig
Kram
Kärleken är evig
Kram
onsdag 14 januari 2009
i paniken & trängseln
Jag missade bussen idag. Helvete. Missar alltså halva träslöjden, som jag måste hålla mitt betyg i till våren om jag ska slippa ta livet av mig, hehe. Pappa ligger och sover fortfarande, han börjar inte jobba innan 17.20 idag. Jag blir lite avundsjuk ibland.
Igår fick vi reda på vilka tyskar vi skulle få bo med i vår när vi åker dit! Jag fick en tysk tjej som heter Celina Fröse eller något, helskumt. Jag ska bo hos henne i en vecka, hon ska också bo hos mig en vecka, lite senare i vår. Anton Strandberg fick den enda killen av utbytesstudenterna. Han var 1.85 lång och levde för att gå på gym, haha. Jag tycker lite synd om Anton...
Om ca två-tre veckor har vi nationella prov i svenska. Så jävla sjukt jobbigt. Uppsatsskrivning i fyra timmar, jag har alltså väldigt lång tid på mig att få hjärnsläpp... Hur ska jag orka med det? Jag vet inte varför, men det känns som att jag skiter lite halvt i skolan just nu, men att det ändå går bra. Jag bryr mig inte speciellt mycket, jag gör det jag förväntas göra, inte så mycket mer. Jag skäms och mår dåligt över att jag har det så lätt för mig. Jag tycker synd om de som inte har det.
På lördag ska jag spela i Rockkarusellen tillsammans med några killar från stan, jag är sisådär lite lagom peppad. Det kommer väl säkert gå helt okej, men jag vill bara inte... Vi spelar lite rock/metal och vi ska spela tre låtar; Killing in the name, Sweet child o' mine och Can't stop. Vi får väl i alla fall hoppas att vi inte blir diskade för alla svordomar i Killing in the name, haha. Jag övar tyvärr aldrig gitarr längre, jag måste fan börja göra det snart. De stundande intagningsproven till De Geer-gymnasiets musiklinje tar kål på mig, proven är väl relativt snart, jag vet inte ens vad jag ska spela. Jag dör. Jag har gitarrlektion idag, jag får ta det med min lärare då.
Du är min hjälte
för du vågar vara rak
Du är min hjälte
för du är precis så svag som jag
Kom och hjälp mig
jag behöver dig
Igen, igen, igen
Kram
Igår fick vi reda på vilka tyskar vi skulle få bo med i vår när vi åker dit! Jag fick en tysk tjej som heter Celina Fröse eller något, helskumt. Jag ska bo hos henne i en vecka, hon ska också bo hos mig en vecka, lite senare i vår. Anton Strandberg fick den enda killen av utbytesstudenterna. Han var 1.85 lång och levde för att gå på gym, haha. Jag tycker lite synd om Anton...
Om ca två-tre veckor har vi nationella prov i svenska. Så jävla sjukt jobbigt. Uppsatsskrivning i fyra timmar, jag har alltså väldigt lång tid på mig att få hjärnsläpp... Hur ska jag orka med det? Jag vet inte varför, men det känns som att jag skiter lite halvt i skolan just nu, men att det ändå går bra. Jag bryr mig inte speciellt mycket, jag gör det jag förväntas göra, inte så mycket mer. Jag skäms och mår dåligt över att jag har det så lätt för mig. Jag tycker synd om de som inte har det.
På lördag ska jag spela i Rockkarusellen tillsammans med några killar från stan, jag är sisådär lite lagom peppad. Det kommer väl säkert gå helt okej, men jag vill bara inte... Vi spelar lite rock/metal och vi ska spela tre låtar; Killing in the name, Sweet child o' mine och Can't stop. Vi får väl i alla fall hoppas att vi inte blir diskade för alla svordomar i Killing in the name, haha. Jag övar tyvärr aldrig gitarr längre, jag måste fan börja göra det snart. De stundande intagningsproven till De Geer-gymnasiets musiklinje tar kål på mig, proven är väl relativt snart, jag vet inte ens vad jag ska spela. Jag dör. Jag har gitarrlektion idag, jag får ta det med min lärare då.
Du är min hjälte
för du vågar vara rak
Du är min hjälte
för du är precis så svag som jag
Kom och hjälp mig
jag behöver dig
Igen, igen, igen
Kram
måndag 12 januari 2009
det går över, det går över, det går aldrig över
Det var aldrig det här jag drömde om i min barndomssäng
Men det är det enda som ekar i mig nu
Som liten ville man bli brandman
Man ville också bli precis som sin far, fast annorlunda
Livfullt och lekande lätt sprang man längs gatorna i sin hemstad
Utan någon som helst tanke på vägen till sina drömmar
Kärleken fanns alltid där, nära och lättillgänglig
I sin mors famn fann man alltid tröst och ömhet
Definitionen på kärlek var en puss på kinden av sin mor i polotröja
Man var alltid betraktad som något sött
Något gulligt oförstående
Och jag hatar dig, världen
För att du inte berättade för mig i tid
Om monstret som verkligheten skulle komma att vara
Man växte upp, sakta men säkert
I skolan blev man fort en i mängden
Till en början var alla lika sorglösa
Alla var lika mycket värda
Att man var lite speciell spelade ingen roll
I takt med att man själv förändrades, förändrades också tillvaron
Brutalt
Världen växte till något ofantligt mycket större
Något helt annat
Än vad man trott i sin naiva barndomsvärld
Alla tankar blandat med osäkerheten flöt ihop till en enda klump
Man stängde ögonen för att fly om natten
Men man gick inte säker någonstans
Alla krav
Man skulle vara söt, ha snygga kläder, bete sig på ett visst sätt
Vara kär
Man skulle vara som alla andra men ändå helt speciell
Domen föll direkt
Men jag som aldrig blivit kysst kunde inte vara tyst
Kärleken blev ett stressmoment
Man sa att man älskade sin pojk- eller flickvän
När de i själva verket bara fyllde ut en ruta på listan över rätt och fel
När man sedan förpassade sig upp till högstadiet blev allt förändrat
Alla roller som man sedan så länge hade intagit förändrades helt
Man var tillbaka på ruta ett igen
Vad gör man när man inte vet vem man är?
När man vaknar varje morgon och oroar sig för vilken roll man ska spela under dagen
När man inte längre vill gå de få, få stegen mot dörren på sitt rum
När man stänger in sig i sig själv, innesluter sig som i en bubbla
När ingen förstår en eller ens bryr sig om att försöka förstå
Jag är inget monster
Men när mörkret faller över Norrköping är jag alltid lika vaken
Fast utan ork att vara alert
Vad spelar det för roll egentligen?
Ingenting har någon egentlig mening i slutändan.
Jag citerar Jocke Berg:
"Hur kan det spela någon roll, framtiden är ändå utom räckhåll för oss"
Som liten ville jag bli brandman
Men nu har jag inte längre någon aning om hur min framtid ser ut
Men det är det enda som ekar i mig nu
Som liten ville man bli brandman
Man ville också bli precis som sin far, fast annorlunda
Livfullt och lekande lätt sprang man längs gatorna i sin hemstad
Utan någon som helst tanke på vägen till sina drömmar
Kärleken fanns alltid där, nära och lättillgänglig
I sin mors famn fann man alltid tröst och ömhet
Definitionen på kärlek var en puss på kinden av sin mor i polotröja
Man var alltid betraktad som något sött
Något gulligt oförstående
Och jag hatar dig, världen
För att du inte berättade för mig i tid
Om monstret som verkligheten skulle komma att vara
Man växte upp, sakta men säkert
I skolan blev man fort en i mängden
Till en början var alla lika sorglösa
Alla var lika mycket värda
Att man var lite speciell spelade ingen roll
I takt med att man själv förändrades, förändrades också tillvaron
Brutalt
Världen växte till något ofantligt mycket större
Något helt annat
Än vad man trott i sin naiva barndomsvärld
Alla tankar blandat med osäkerheten flöt ihop till en enda klump
Man stängde ögonen för att fly om natten
Men man gick inte säker någonstans
Alla krav
Man skulle vara söt, ha snygga kläder, bete sig på ett visst sätt
Vara kär
Man skulle vara som alla andra men ändå helt speciell
Domen föll direkt
Men jag som aldrig blivit kysst kunde inte vara tyst
Kärleken blev ett stressmoment
Man sa att man älskade sin pojk- eller flickvän
När de i själva verket bara fyllde ut en ruta på listan över rätt och fel
När man sedan förpassade sig upp till högstadiet blev allt förändrat
Alla roller som man sedan så länge hade intagit förändrades helt
Man var tillbaka på ruta ett igen
Vad gör man när man inte vet vem man är?
När man vaknar varje morgon och oroar sig för vilken roll man ska spela under dagen
När man inte längre vill gå de få, få stegen mot dörren på sitt rum
När man stänger in sig i sig själv, innesluter sig som i en bubbla
När ingen förstår en eller ens bryr sig om att försöka förstå
Jag är inget monster
Men när mörkret faller över Norrköping är jag alltid lika vaken
Fast utan ork att vara alert
Vad spelar det för roll egentligen?
Ingenting har någon egentlig mening i slutändan.
Jag citerar Jocke Berg:
"Hur kan det spela någon roll, framtiden är ändå utom räckhåll för oss"
Som liten ville jag bli brandman
Men nu har jag inte längre någon aning om hur min framtid ser ut
onsdag 7 januari 2009
gör mig synlig igen
Jag ska fatta mig kort. Jag älskar mycket, jag har blivit ett enda stort knippe kärlek. Jag hoppas verkligen att det kommer att hålla i sig. Imorgon är det skola igen för första gången på alldeles för några veckor, det ska ändå bli helt underbart. Jag saknar alla människor. Alla människor där som bara är helt underbara och betyder hur mycket som helst, alla människor som är lite smått dumma i huvudet som man bara blir arg på och alla människor som bara finns där och inte gör något speciellt.
Min moppe gick sönder förut. Trodde jag. Inte för att skulle kunna tänka mig att någon som läser det här bryr sig överhuvudtaget, men det var bara kedjan som hoppade ur. Jag blev lite smått rädd när det bara smällde till mitt i en sväng. Nu är klockan elva, jag ska sova, cirka fyra-fem timmar tidigare än förut på det här lovet.
Livet är underbart
Kram
Min moppe gick sönder förut. Trodde jag. Inte för att skulle kunna tänka mig att någon som läser det här bryr sig överhuvudtaget, men det var bara kedjan som hoppade ur. Jag blev lite smått rädd när det bara smällde till mitt i en sväng. Nu är klockan elva, jag ska sova, cirka fyra-fem timmar tidigare än förut på det här lovet.
Livet är underbart
Kram
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)