jag vill inte ens att du ska le
när jag säger att jag är ful
berätta för mig hur man bryter isen


Länge sedan jag skrev blogg nu, det har blivit tråkigt. Jag har ju så mycket bättre saker för mig i mitt liv än att skriva en ful emo-blogg. Jag börjar tycka att det känns konstigt att öppna sig över ett svart tangentbord och trycka in sina känslor på en tjock datorskärm. Att veta att människor läser det känns lika spännande som äcklande. Jag tror inte att lika många skulle blogga lika djupt och öppet om de verkligen förstod allvaret i det de gör, det känns inte lika nära när man inte öppnar sig öga mot öga med läsaren.

Snart ska vi välja gymnasier, valet ska vara inlämnat och klart om lite drygt två veckor. Hej ångest, hur mår du?

Jag kanske bloggar mer sedan, nu måste jag gå från datasalen, NO-lektionen är slut.

Kram