man är ensam.
man är så jävla ensam.


du är ingenting utan omvärlden, men omvärlden är så mycket även utan dig.
det är så jävla tragiskt.
ett telefonsamtal kan ta bort tankarna en stund, men vad fan gör det? man är ändå lika ensam igen när natten smyger sig på.

Vad är poesi?

Det är fredag igen
Kan inte hjälpa att jag tänker på dig
Norrköping - fest varje helg
Så jävla trött på bedövande fyllor; ge mig något som känns
Hjulen på bussen snurrar fort, men inte tillräckligt
Jag önskar så hårt att du vore här
Ensam i en wannabe-storstad
Så trasig och lätt att genomskåda utan dig
Stanna
Gå inte
Rör mig, visa att du är du
När våra blickar möts så där förstående vill min själ bara ut
Den växer sig för stor för mig - precis som världen
Det är inte så att jag är kär i dig eller något
Den perioden har jag redan tagit mig igenom
Mina känslor för dig skrämmer mig lite
Men det är charmigt
Precis som sättet du matchar dina kläder ibland så att det skär sig
Att säga att du inte är underbar vore synd
Men du är så jävla mycket mer
We could conquer the world with our hands tied
Det vi har är unikt
Men det blir bara töntigt att försöka sätta ord till det
Därför skiter jag i det
Det är bara det att jag aldrig skulle klara mig utan dig
Vet inte riktigt om jag känt så förut
Allt detta springer förbi i mitt huvud på bråkdelen av en sekund
Du frågar vad det är - jag ler och säger ingenting